En av mina favoritförfattare och filosofer är David Abram. Han har skrivit en bok som heter Sinnenas ekologi. Där skriver han om vår, oss människor, tillhörighet till naturen som vår ursprungsmiljö och hur vi har utvecklats tillsammans med ”det mer än mänskliga”. Det är inte bara vackert utan det är också sant. Dessutom ställer det krav på mig som människa att förhålla mig till att jag inte är den som kan bestämma över alla andra arter som om vi är satta att förvalta det hela. Vi behöver samleva. Det är svårt.

I ett samhälle som är uppbyggt på att det är vi människor som styr och som ska ha det bra utan att bry oss om att även andra arters behov blir det endast lite kvar för mig som medlevare att själv råda över. När jag går och handlar läser jag på förpackningarna för att försöka förstå hur min mat har ”vuxit upp”. När jag handlar kläder väljer jag så gott jag kan det som är gjort av sådant som ”har haft det bra” och såklart – som kommer från företag och fabriker där också människorna som arbetar har skäliga villkor. Det ligger stort ansvar på oss som konsumenter. Debatten går också i olika vågor såklart. Det diskuteras i media och i politiken.

Det talas också om biologisk mångfald och skogar. Hur vi kan sköta våra skogar så att de mår bra och kan tjäna oss . . . Hjälp! Hur ska jag förhålla mig till det då? Tjäna oss! Det är klart att vi ska behålla våra skogar. Mer än för att de ska tjäna oss. Det är ju det gröna som gör att vi människor och många med oss, kan andas och leva. Det är träden som skapar ett närklimat med fukt och syre, mikroorganismer och bördig matrix. Det är till och så att träden är med och skapar regn. Så, det är klart att vi ska behålla vår skog – ”vår” skog . . . Är det vår? Eller är den helt enkelt skogen som växer på samma ställe som vi människor också bor och växer?

Färentuna Hälsoträdgård ligger i en plats som jag ”äger”. Kan man äga mark? Ja, med våra ekonomiska termer och uppbyggnad av vårt samhälle så är det mycket riktigt så att jag äger den här plätten jord. Men – marken, växterna och träden är ju så mycket mer än en ekonomisk transaktion. Det är en plats som jag samlever med. Men också där – Hjälp! Vilket ansvar att det här finns så mycket liv som jag inte ska döda med gräsklippare, häcksax och sekatör. När jag gick med gräsklipparen här igår var det hur mycket som helst som flydde för livet framför det framdånande monstret. Småpaddor, gräshoppor, vårtbitare, spinnare – ja precis hur mycket som helst! Då vill jag inte klippa någonstans alls. Jag vill att de ska få ha sin boning och sina jaktmarker här. Tillsammans med mig.

Men – det är just det – tillsammans med mig. Om jag klipper för mycket då dör det omkring mig. Om jag inte klipper så lever det – överallt. 😊 Men själv känner jag mig helt instängd, inklämd bakom nedhängande bamsiga trädgrenar, stora buskar som brer ut sig och gräset som trasslar runt kring benen när jag vill gå ut i trädgården. Jag trivs inte och känner mig inte välkommen dit ut . . . Det är det där med balans.

Jag har gjort så nu att jag liksom ”ansar”. Jag har för länge sedan tagit bort de träd som behövde tas bort. Men de växer ju som sjutton! Så, jag ansar. Beskär lite underifrån så ljuset kan komma in till allt annat i trädgården – inklusive mig själv. Här finns både sol och skugga, platser att sitta på tillsammans och enskilt. Och – det finns alternativ att sitta mer ombonat bland buskar och växtlighet eller mer öppet och luftigt. Även grönytorna och dess invånare får släppa till lite yta till mig och andra människor, som vill ha lite lägre gräs och mossa att gå på. Rejält med yta är lämnad åt andra arter, som det ska vara. Försiktig med gräsklipparen för att de ska hinna undan. Så glad att många vill bo här tillsammans med mig. I våras hade vi besök i dammen av en padda som låg och kväkte och nu finns flera olika storlekar av dem här. Syrsorna spelar i det höga gräset och bin och humlor surrar runt i klöverblommorna.  😊 Skjuter undan samvetskvalen för de grenar, ytor och miljöer som de andra– det mer än mänskliga – inte får ha för sig själva och tänker att vi behöver samsas om den här platsen, vi som bor här.

Ta väl hand om dig och din balans i det mer än mänskliga.
/ Eva