Glädje i jorden

Bänken under mina skinkor, lite kall och hård och samtidigt – lyfter ansiktet upp – mot kvällens sista solstrålar. Kinderna nås av dem, värms av dem. Ögonen följer solstrålarnas väg – de lyser upp nyutsprunget gräs, grönt, blankt, nästan självlysande i motljuset. Vår! &#8211...

Om att våga längta

Veckosluten är ofta lite speciella här i Hälsoträdgården. Mina möjligheter att låta ”mina liv” glida över i varandra gör att jag ändå kan låta veckosluten samstämma med släkt och vänners mer formfasta veckoarbeten. Så, när lördagsmorgonen gryr är det dagen som väcker – inte...