Jag har uppehållit mig en tid vid frågan om att sätta gränser. Det är så lätt att liksom slänga ur sig – ”Du borde hålla dina gränser lite bättre”. ”Sätt gränser!” ”Säg ifrån!” Kanske känner du igen det. Jag gissar det. Andra har dessutom lätt att ta sig rätten att ut...

Det tycks som att vintern inte riktigt vill släppa taget. När solen kikar fram känns det ok, till och med vackert och jag känner och tänker att – ja, ja – det blir som det kan och är som det ska. Men just nu, när vinden tar i och snön öser ner så att man […]...

Jag är barn till två speciella föräldrar. Kanske tycker alla barn det – men i alla fall, tänk dig att du har en helt fantastisk pappa som kan precis allt (och då menar jag allt) och som är så himla rolig och speciell att grannbarnen kommer och knackar på och frågar om farbror Nilsson...

Ungdomarna som jag möter i Färentuna Hälsoträdgård väcker hela tiden nästan bortglömda ”självklarheter”. Jag har sådan tur! De senaste två veckorna har jag haft förmånen att dela arbetsdagar med två PRAO-praktikanter. Två grabbar, 14 och 16 år gamla. I veckan när vi gick hundpro...

Det är någonting med höstens färger som rakt in i mig. Väcker längtan, lugn, minnen, stilla sentimentalitet och samtidigt känsla av att höra till. Förvissning om att jag är en del av allt det där – färgerna, dofterna, jorden, ljuset, mörkret och livet.Det gör mig trygg.Som när jag l...

Blicken vandrar upp över tallarnas ståtliga stammar, landar mjukt in i det blå högt däruppe. Vita dunmoln slingrar sig genom det blå som busiga kattungar i jakt på varandra. Höstens dofter stiger från mossa och Skvattram. Lägger mig på knä, låter huden möta blåbärsris, lingon och mju...

Naturen är fantastisk på att inspirera! Ute i trädgården med fötterna i daggvått gräs och på förmiddagspromenad med hunden stiger plötsligt sista delen av Sommarkrönikan fram. Ett avslut. Sommaren har ett märkligt sätt att varje år överraska. I maj med all kraft som stiger både i gr�...

Inne i hallonsnåren, i händernas varsamma möte med bären och skogens tystnad liksom dånande i öronen mellan vindpustarnas rörelse i asplöven, börjar jag tänka på familj. Tankarna vandrar till mina erfarenheter av att vara kärnfamilj – mamma, pappa och två systrar. Vandrar vidare till ...

Lukten av moppeavgaser sticker i näsan och ljudet av rusande motorer gör det nästan omöjligt att höra vad man säger. Men – vad gör det egentligen – vi tittar på varandra, jag, Liz och Pia, ser varandras stora leenden, fnissar – känner kamratskapen och pirrig förväntan. Samti...

En eller kanske två somrar före den när jag satt bakpå en gul Panter och höll armarna om en tonårspojke. Då, när vi var och fiskade kräftor i Rudan . . .   Jag fryser till lite. Cykelstyret känns kallt mot händerna. Vinden svalkar, trots att det är sommar kvar i luften. Lite nervöst k�...