Att låta det bli lite mer som det blir.

”Ta det som det är och låt dig inspireras till att bygga egna vägar till välmående, skapande och lek!” – såg jag mig själv säga i förra inlägget. Det tangerar det som jag vill prata med dig om denna gång. Att låta det bli lite mer som det blir – ta mig själv på lite […]...

Lek och skapande – bärande i livet

När jag tappar leken – skapandet – har jag lätt att också tappa balansen i livet. Det är så mycket lättare att genast klaga på mig själv och låta den inre domaren ta över. De invanda spåren från förr hoppar genast glatt fram och börja nöta upp sina stigar – – igen. Det...

Vårvinter

Det tycks som att vintern inte riktigt vill släppa taget. När solen kikar fram känns det ok, till och med vackert och jag känner och tänker att – ja, ja – det blir som det kan och är som det ska. Men just nu, när vinden tar i och snön öser ner så att man […]...

Julkrönika i mellandagarna

Jag är barn till två speciella föräldrar. Kanske tycker alla barn det – men i alla fall, tänk dig att du har en helt fantastisk pappa som kan precis allt (och då menar jag allt) och som är så himla rolig och speciell att grannbarnen kommer och knackar på och frågar om farbror Nilsson...

November

Ungdomarna som jag möter i Färentuna Hälsoträdgård väcker hela tiden nästan bortglömda ”självklarheter”. Jag har sådan tur! De senaste två veckorna har jag haft förmånen att dela arbetsdagar med två PRAO-praktikanter. Två grabbar, 14 och 16 år gamla. I veckan när vi gick hundpro...

Oktober

Det är någonting med höstens färger som rakt in i mig. Väcker längtan, lugn, minnen, stilla sentimentalitet och samtidigt känsla av att höra till. Förvissning om att jag är en del av allt det där – färgerna, dofterna, jorden, ljuset, mörkret och livet.Det gör mig trygg.Som när jag l...

september vid Sveafallen

Blicken vandrar upp över tallarnas ståtliga stammar, landar mjukt in i det blå högt däruppe. Vita dunmoln slingrar sig genom det blå som busiga kattungar i jakt på varandra. Höstens dofter stiger från mossa och Skvattram. Lägger mig på knä, låter huden möta blåbärsris, lingon och mju...

Sommarkrönika del 7 – Avslut

Naturen är fantastisk på att inspirera! Ute i trädgården med fötterna i daggvått gräs och på förmiddagspromenad med hunden stiger plötsligt sista delen av Sommarkrönikan fram. Ett avslut. Sommaren har ett märkligt sätt att varje år överraska. I maj med all kraft som stiger både i gr...