Juni - drömmar och riktning
Nu börjar min riktning utkristalliseras – igen – i varandet som är just mitt liv som jag vill dela med dig. Kanske kan det hjälpa dig att hitta riktningen i just ditt liv.
Varsågod – jag önskar god läsning!
Där jag sitter och skriver ser jag rakt ut över ett fält. Längre bort skymtar taken på stora växthus och på ängen intill hörs hästars steg genom gräset. Då och då blandas lövsus med frustandet av en nyfiken en som kikar mot mig över stängslet.
Solen skimrar genom löven, en slända landar på en gren ovan mitt huvud och jag tänker, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att det här är ett paradis. Att jag har ynnesten att få leva här – leva min dröm!
Vägen hit har varit allt annat än rak och var det hela började vet jag inte. Gör man någonsin det?
Jag har arbetat med människor större delen av mitt yrkesverksamma liv, utbildat och förkovrat mig. Vid sidan av, som man säger eftersom lönearbete är det som räknas i det liv vi lever tillsammans, ägnade jag mig åt helt andra områden – dans, konst, naturupplevelser och träning. Med utbildning och förkovran också inom flera av de här delarna, började jag så småningom förstå att de hänger ihop – såklart.
Såklart säger jag för visst är det så att många av oss vet, inom oss, utan utbildning eller forskning, att vi mår bra av att vara i naturen, att fågelsång för oss glada, att dansa gör kroppen lycklig och att bilder många gånger kan säga mer än ord.
Vid sidan av (!) levde jag mitt tredje liv, lika såklart som de andra. 😊 Jag blev kär, gifte mig, fick barn och skilde mig. Jag blev kär igen, gifte mig och skilde mig igen. Så långt in i livet hade vägen till drömmen svängt många gånger. Jag stod med bruten familj för andra gången, bodde i en rivningslägenhet med trasiga englasfönster och var mitt i en stormigt förhållande som jag visste aldrig skulle hålla. Dessutom slet jag i en jätteorganisation i förändring, för de jag arbetade för och med för att de skulle få värdigt bemötande och alla tillgängliga möjligheter att helas.
Då – just då – kom paradiset till mig. En 2 500 kvm stor tomt med en liten stuga, vedeldad bastu och snickarbod. Paradiset – som öppnade sin famn för mig, som öppnade mina ögon för mina drömmar. Som visade att det finns andra sätt att leva än att streta på i en omöjlig organisation där varje dag kändes som ett brott mot allt jag lärt inom människovården.
Då – för sjutton år sedan – fick jag möjligheten att finna ro – så långt det nu är möjligt i ett liv som alltid utvecklas och förändras. Det är ju själva kärnan i livet – att det utvecklas – eller hur? 😊När paradiset gav trygghet och visade vägen kunde jag våga steget att bryta med lönearbetet. Jag minns känslan den dagen när jag, tre månader efter att jag flyttat hit, vaknade en morgon, med en så märklig upplevelse i kroppen. Jag undrade vad det var som kändes så märkligt och insåg efter en stund att det var känslan av att vara utvilad!
Äntligen kunde jag lära om, lära nytt, av naturen, av platsen och djuren. Äntligen kunde jag sitta ner, alltså sitta ner och dricka kaffe på förstubron med kroppen i balans med både mig själv och det mer än mänskliga.
Drömmen hade hunnit ifatt mig. Drömmen hade funnit mig.
Jag funderar gärna tillsammans med Dig om hur det kan vara att leva i ett annat sätt. Att våga vilja ta steget.
Ett steg att börja är att låta dig få tid. Sätt dig ner, andas och låt blicken vandra kring det som finns runt dig, just nu. Lyssna på ditt hjärta och lyssna på ljuden omkring dig. Låt sedan uppmärksamheten beröra vad som väcks i dig – tankar och känslor, i kroppen och i känslorna – när du läser min text och fundera vilket sätt berör det Ditt liv? Vad längtar Du till för liv? Hejda tankar som rör hur det ska bli praktiskt möjligt. Stanna vid vad du vill och vad du drömmer om och låt de känslorna få gro. Låt det få ta tid. Låt dem få näring och utveckla rötter så att de kan växa. Umgås med de här tankarna och känslorna en stund varje dag. Kanske behöver du sätta av en bestämd tid eller så tar du det när de kommer, men avsätt verkligen en stund varje dag – som du säkert gör med tandborstning. 😉
Ta vara på dig och dina drömmar så hörs vi snart igen. / Eva