Trollringen
När jag gick och tänkte på ingenting
kom där ett troll med en silverring.
Ser jag genom ringen som trollet gett
ser jag det ingen i världen sett.
Och när jag min trollring till örat fört
hör jag det ingen i världen hört.
Sätter jag på stortån det ring jag fått
går jag dit ingen i världen gått.
Vill du följa med mig så går det an
om du kan hitta en lik
Lennart Hellsing
Jag säger ofta helt självklart något som jag också vet, inte alltid är så självklart lätt att göra. – Lek!
Lek och skapande är varandras systrar. Vi lär oss leka när vi kommer till världen. På skötbordet i kontakt med glada, kärleksfulla ögon och mun som blåser oss på magen. I tittut-leken och kurragömman som väver vår känsla av att vara viktig, så viktig att någon letar efter oss. Och att försvinna och dyka upp – att gå mellan världar. Min egen inre och din yttre. Min egen yttre och in till mitt eget innersta. Den yttre verkligheten och den inre, fantasin och den gränslösa tillvaron och sömnens drömmar. Leken bygger vår verklighet och bär som broar mellan våra världar och oss och vår omgivning. Den är ett sätt att göra världen och oss själva begripliga och bygga mening. Och att ”socialisera” oss och lära oss att vara tillsammans.
Med samma självklarhet och enkelhet säger jag ofta.: Om vi tappar leken riskerar vi att tappa livsgnistan. Det är stort och allvarsamt. Liksom leken är stor och allvarsam. Ytlig och djup. Lätt och busig. Och. . . inte alls alltid så himla lätt att komma till.
Känslan av att det är stängt ditin, där fantasin och leken bor. Känslan av att vardagen inte alls rymmer den – leken. Känslan av att tiden inte ger plats till den och alla ”måsten” tar över eller logik och prestation slukar all kraft så att energin inte räcker för att ta sig in till den – leken som kan ge dig kraften åter.
Det blir torrt och tomt, tråkigt. Att ha tappat sin trollring. . .
Ibland hamnar jag där och innan jag ens vet att jag tappat den så börjar jag vakna ledsen om morgnarna. Vara missnöjd resten av dagen och somna utan att det har blivit ett uns bättre. Snacka om varningssignal!
Men vad är då att leka när man är vuxen? Vi människor är biologiska, skapande och meningsskapande varelser. Det betyder att vi så länge vi vet om vår historia har skapat! Vi smyckar våra bruksföremål och sjunger och dansar tillsammans. Vi ”påtar” i trädgården, bygger och lagar god mat tillsammans. Det är lek!
På samma sätt som jag berättade en gång om att jag brukar ”leka katt” på morgonen för att ge min kropp och mina sinnen tid att vakna och komma i balans. På liknande sätt kan jag hjälpa mig själv att ”hitta min trollring”.
– Jag gör mig uppmärksam på – Ok, jag var ledsen hela dagen igår. Det brukar betyda något, men just nu vet jag inte vad.
– Jag säger till mig själv – du får stå ut med att vara ledsen. Känslan får vara där den är.
– Jag påminner mig själv – vad är det du brukar gilla att göra när du inte är ledsen? Jag brukar gilla att sjunga gamla ”fula” låtar och dansa omkring. 😊
– Jag frågar mig själv – hur brukar det kännas? Och så försöker jag komma på hur det känns, i kroppen och emotionellt.
– Så gör jag det! Sjunger och dansar för mig själv! Samtidigt som jag är ledsen – jag gör inte ett enda dugg medvetet med ledsenet – för då brukar det kunna ta fokus igen. Låt det bara vara där. Faktiskt hör ju det till livet också. Att vara ledsen ibland.
Det kan låta som trolleri, men det brukar fungera. Min energi trippar med små steg tillbaka. Kanske behöver jag lägga till något mer, men det är en start som brukar funka för mig.
Hur brukar du göra när du tappat din ”trollring”?
En viktig sak när du funderar: Lägg till kärlek och omtanke till dig själv. Om du har tappat trollringen behöver du det mer än någonsin för att hitta den igen.
Önskar fin tid i försommaren!
/Eva