Helhet och att vara på "rätt" plats

”Älvorna dansar när solen stiger över grantopparna och jagar dimmorna över ängen. Doften av fuktiga löv, jord och höst fyller mina näsborrar. Fingrarna värms av den ångande kaffekoppen. Ögonen följer tomtgränsen, tar in fruktträdens siluetter, växthusets lätt frostiga glasväggar och därbortom, grönytan med små böljande kullar strax före staketet in mot grannen. Trädgården, som en minipark planerad och tillrättalagd för människors välmående, en hälsoträdgård. Varje del skapad med eftertanke och relaterande till våra livsbetingelser och behov, öppenhet och skydd, enskildhet och samvaro, vila och arbete. I det övre västra hörnet, dammarna, som vuxit fram långsamt, handgrävda med hacka och spade, för att smälta in och upplevas naturliga. Ett leende drar i mina mungipor. Tänk att jag får ha det såhär. Jag måste ha världens bästa arbete.”             

Ur ”Att arbeta och leva i Hälsoträdgården”, Eva Solhäll

Du som följt För Hälsa en tid vet något om vad som sker här i Färentuna Hälsoträdgård – En plats för retreats, återhämtning och växande. Psykoterapi och lugn för den som behöver och samtidigt ibland vidlyftiga projekt för samhällsutveckling och utvecklingsarbeten för ungdomar och unga vuxna. En sammansatt verksamhet som fått växa fram med naturen, i naturen och med mig som drivkraft. Jag – som hänger ihop med platsen, som nu har förmånen att förvalta den en tid och har den priviligierade möjligheten att till stora delar själv forma min vardag. De jag möter ställer ofta frågan om hur det började för mig – hur min väg hit har tagit sig fram?

Som du säkert redan vet är det svårt att egentligen veta hur något börjar. Livet har erbjudit mig utmaningar och gåvor. Det har erbjudit mig valmöjligheter, ibland tydligare och ibland diffusa som krävt uthållighet för att stå ut och söka. Kanske känner du igen dig även i det. Att söka känsla av helhet, mening och sammanhang. För mig har det inneburit att finnas med och för andra. I min familj, i mitt yrke och i det större som finns runt om oss. Alltmer som en sammansatt väv av fritid och arbetsliv, ett Liv.   

Som flicka dansade jag alltid. Kanske var det där det började! 😊 Det har följt mig och är nu en del av det jag gör – i mitt jobb och på min fritid och i det mellanområde som handlar om att vara ideell kursledare för socialdans. Dans är rörelse till musik. Att vara del i en process där någon tar ny plats i sin kropp och tar sig ut i rörelse, är också det en förmån. Att få vara instruktör, gruppledare eller terapeut – att få vara professionell medmänniska. En människa som kan tjäna som stöd för någon annans utveckling – men först av allt – människa. Jag märker att jag tar tag i en tråd från tidigare blogginlägg. Att det egentligen börjar med att vara människa. Dagens tankar tar det vidare och låter det också handla om att vara det – vara människa – tillsammans med andra. Att söka helhet, plats och sammanhang i livet.

Mitt liv har inneburit brådstörtade kast, avslut och början. När jag kom hit till det som nu är Färentuna Hälsoträdgård hade jag redan år bakom mig. År i yrke och år i liv. Här var en plats att helt enkelt finnas i. Jag bjöd över det som från början var mitt pengatak – men så lycklig! Jag skrev om njutningen att springa naken och barfota och kissa i gräset en sen augustimorgon. 😊 En plats som för mig blev hemma och som var större än det. Det blev en plats som öppnade sig för fler att känna sig hemma. Där liljor slog ut i blom när studiegrupper lämnat och där besökare inspirerar till nya former.

Edward Relph, geografiprofessorn som ”konverterade” till fenomenolog talar om autentiska platser och att känna sig hemmastadd. Hälsoträdgården är såklart inte en helt autentisk plats. Den är tillrättalagd av mig. Men den är formad efter hur naturen är och för hand, långsamt och inkännande efter naturens mönster och människans livsvillkor. Att vissa platser gör det lättare att känna sig hemmastadd vet vi människor intuitivt. Det har numera dessutom naturvetenskapligt stöd. Så också här möts det som är min profession och det som är den levande kroppen – jag, Eva. Också här vävs mitt liv samman till ett.

Det här är en del av min berättelse. Hur låter din berättelse?

  • När känns ditt liv som att det vävs samman? I vilka sammanhang kan du känna dig hel? När känner du att du är en del av ett större sammanhang? Tre viktiga frågor att ha med dig i just ditt, eget liv.
  • Att också ta dem vidare – hur känns det när ditt liv vävs samman, känns helt och när du känner dig som del i ett större sammanhang?
  • Vilka tankar för det med sig? Och sist men inte minst – Vad kan du göra för att ta ett litet steg för att lite oftare känna dig hel och som en del i ett större sammanhang?

Att hålla i och ankra i den inre kraften och vägledaren för att så småningom hitta vägen till det liv som du/jag vill leva. Ta omtag och omtag och lägga till omtanke om sig själv.

                    Inne i oss alla
                    längst ner dit förtrycket inte nått
                    finns fröet
                    till en möjlig frihet.
                    Det ska få oss att växa.
                    Ingenting kan längre hindra oss.

                                                     Fröet, Peter Curman

Allt gott!

Eva