När jag skrev förra gången skulle det bli jul. Nu ska det bli vår. Då såg jag fram emot vändpunkten att ljuset skulle återvända. Nu är det här – ljuset. 😊

Jag har haft en så lugn start på det här året att jag har undrat om det ens händer något alls här i livet i Hälsoträdgården? När valpen skulle komma bestämde jag mig för att avsätta tid till honom. Sagt och gjort, almanackan glesades ut och jag fick . . . Tid!

Då inträdde detta underliga att det kändes som att jag inget gör!

Som om berättigande i livet handlar om att ha en full almanacka. Att varje gång någon frågar om jag kan boka ett möte eller ses på en kaffe måste jag tacka nej för att det är fullt i almanackan i veckor framöver.

Jag funderade allt mer på det där och insåg att så är det inte alls nu. Även det blev en sorts vändpunkt.

Jag har massor att göra. Jag har tagit fler uppdrag i miljö och klimatrörelsen och jag har uppdrag i andra sammanhang. Men – jag har . . . Tid!

Så märklig och annorlunda känsla. Att dagarna fylls av . . . Tid
och
av upplevelser och skapande
och
av telefonmöten i ett viktigt ärende som kan få vara i två timmar om det behövs
och
av kel och träning med valpen
och – ja du förstår . . . listan kan göras lång.

Jag har inte varit särskilt aktiv på sociala medier nu när jag har fått . . . Tid.
Jag ”gör ” ju inte något särskilt så vad finns att skriva om?

Det slog mig när jag gick in på Instagram idag. Då skrev jag om det som jag kanske lever i just nu. Det som jag kallar vardag.
Det är en ny känsla. En känsla jag gott kan bli van vid, känns det som.

Många talar om den ”grå” vardagen. För mig är den färgrik och fylld av nära värme till det som är. Det som jag hinner vara med om nu när jag har. . . Tid.

Känner du igen dig?
Hur är det för dig när det är vardag?
Vad behöver du för att känna att du landar i just din vardag?

Känsla av berättigande och värde är stort – återkommer om det.

Hej för nu. Vi ses och hörs!

/Eva