När jag tappar leken – skapandet – har jag lätt att också tappa balansen i livet. Det är så mycket lättare att genast klaga på mig själv och låta den inre domaren ta över. De invanda spåren från förr hoppar genast glatt fram och börja nöta upp sina stigar – – igen.

Det har blivit så tydligt för mig. Jag vet inte om du känner igen dig. För mig händer det när jag blir för mycket av administratör och ”affärskvinna”. När det tar emot och jag dras med och känner det som att det är jag som misslyckas. . .

Livet blir liksom torrare, knastrigt som knäckebröd utan pålägg. Jag skrattar mindre och hör hur jag suckar djupt så fort något inte går riktigt som jag tänkt mig. Jag tappar ork, tränar mindre, kollar på fler serier, äter mer godis och snart är spiralen igång till att också sova sämre och vakna med tandvärk för att jag har bitit ihop käkarna under natten.

Känner du igen?

Så, vad göra?

  • För mig börjar det med att gå ut och promenera.

Nu är min älskade hund borta så jag får ”ta mig i kragen själv”. Minst en trekilometersrunda – som banar väg för lust till riktig mat och någon ny idé. Det brukar dyka upp något om vad jag kan ta tag i på tomten när vädret är gynnsamt. Det är ett sätt att ”leka” för mig. Fixa något kul i trädgården. Inte nödvändigtvis det som behövs egentligen men det som är kul. Det nödvändiga kommer ju så småningom bara lusten kommer tillbaka.

  • Lätt att komma igång ska det vara. Annars tar det bort den lilla kraft som börjat spira. Att helt förbehållslöst sätta lappar på gamla jeans eller pärlor på en mössa är nästa som brukar ha låg tröskel för mig. Här i ateljén finns mycket lättillgängligt så startsträckan är kort.
  • Påminna mig om det jag har gjort eller hur jag har varit med någon när det känts bra är också ett trick för att hjälpa mig själv. Det gör att de där invanda ”klagospåren” balanseras upp av goda situationer och möten. Visst har jag gjort fel och visst – jag är inte en superkonstnär – men ibland blir det vackert det jag gör och möten bär vidare i livet – liksom leken och skapandet.

Som vanligt är mina reflektioner, sätt att komma över trösklar och hitta leken just mina. Dina kanske ser helt annorlunda ut eller så är det något som stämmer också för dig.

Ta det som det är och låt dig inspireras till att bygga egna vägar till välmående, skapande och lek!

Vet du – nu har jag varit ute på min promenad och ska fortsätta ut i trädgården. 😊 Där står några fina björkar invid dansbanan. Jag klipper ner dem med jämna mellanrum så att de får bilda en vacker lagom hög avgränsning ned mot odlingarna, de gröna ytorna och fruktlunden. Där bredvid är solrosor och idag skiner solen. En dag att släppa in leken.