Kära min kropp
Du är huset som jag bor i, mitt hem här på jorden.
Du är det instrument jag fått att uttrycka mig med och vårda som en vän.
Glädjen vissnar, livet fly när man håller fast och tvingar kvar.
Släppa greppet, låta gå, är att mista livet och vinna det.
Margareta Melin
Vi varseblir hela tiden. Även när vi sover ”hör” hjärnan och registrerar ljud och ljus. Vi kan inte – inte varsebli. Vi är i världen med våra sinnen och våra kroppar bär våra minnen. Själva det att vara människa är – att Vara. Vi kan inte heller inte vara i relation. Vi Är genom att vara i relation – mellan varandra, mellan oss själva och världen, omgivningen och inom oss själva.
När vi går på en stig möter våra kroppar stigen utan att vi behöver tänka på det. Det är som att också stigen går våra kroppar till mötes. Vi har ett inneboende kroppsschema som berättar för oss hur vår kropp förhåller sig i rummet. Utan att vända oss om, vet vi var väggen, bordet eller dörröppningen är. När vi går på gatan krockar vi inte med andra människor. Vi viker undan och utan att medvetet tänka på det böjer våra kroppar sig, följer människoströmmen och gungar med i gatans rytm. Ett sorts ”gyro” som ställer in oss i balans.
Ju mer vi tränar vårt kroppsschema och vårt ”gyro” desto bättre blir det. Liksom allt annat vi tränar lär vi känna oss själva och våra kroppar och vårt sätt att vara i världen, i kroppen. Ibland hamnar vi i obalans eller vissa situationer är nya för oss och våra kroppar. Vi kanske har pressat oss en längre tid så vi har ”stängt av” vår kropp eller livet utmanar så att vår kropp hamnar i obalans i förhållande till vårt emotionella, existentiella välmående.
Vi är sammansatta varelser. Vi är biologiska, meningsskapande, skapande varelser som hänger samman med vår omgivning och som söker och bygger mening. Hamnar vi i obalans i någon del kan det ta sig uttryck i en annan. Är vi oroliga kan vi bli spända i nacke och axlar. Har vi ont i knäna och inte kan röra oss som vi vill, kan vi bli ledsna. Vi är inte bara sammansatta varelser utan vi hänger också samman i de olika delarna så att de påverkar varandra. Det kan skapa problem men det är också själva möjligheten! 😊 När vi lär känna vår kropp och lär oss hur vi fungerar – kroppskännedom och samverkan mellan kropp, tankar, emotioner, existentiellt – kan vi träna inte bara kroppen, utan på att också påverka vårt välmående och hitta mer balans.
Ett par blogginlägg framåt vill jag dela med mig av mina tankar och tips kring att lära känna sig själv i kropp och känslor, lite fakta, lite rörelser och lite att träna på. Jag hoppas att det kan intressera och inspirera dig som läser!
Ett sätt att börja kan låta nog så enkelt men många jag mött säger samtidigt att det är nytt och annorlunda. Under en period av en vecka, notera skriftligt om du behöver:
- Undersök, utan att döma, i stället nyfiket, hur du andas. Bestäm i förväg 3 tillfällen per dag, klockslag eller situation t ex på väg till jobbet, när du är och handlar etc.
Stanna upp och noterar hur du andas.
– Andas du högt upp i bröstet eller ner i magen? Lätt eller djup andning. Tömmer du andetaget eller tar du snabbt ett nytt? Hur brukar du andas – är det någon skillnad just nu? Notera och lägg samtidigt märke till vad som skett precis innan ditt noteringstillfälle och hur du känner dig. - Lika ickedömande undersöker du också under samma vecka hur du går vid 3 i förväg valda tillfällen eller klockslag. Undersök verkligen hur du går. Det kan kännas ovant men ta dig själv på allvar! Hur sätter du ned foten? Går du med viktöverföring i höften på varje steg? Hur håller du överkroppen och huvudet? Vad känns bekvämt? Alla små detaljer – utan att döma. På samma sätt som vid tidigare uppgift, noterar du också situationen runt omkring och hur du mår.
Lycka till!
Med värme / Eva