Margareta Melins dikt som var med förra inlägget börjar:

”Kära min kropp
Du är huset som jag bor i, mitt hem här på jorden. . .”

Så viktigt – vi lever i våra kroppar. De minns vår historia. Samtidigt lever kroppen/vi också i en omgivning som vi hela tiden samspelar med. En omgivning som även den är ”mitt hem här på jorden”. Uttrycket ”vi blir till i mötet med varandra” gestaltas in i minsta cell i vår kropp. Vi påverkar och påverkas hela tiden av vilka och vad som finns runt oss. På ett sätt betyder det att jag aldrig egentligen fattar helt självständiga beslut eller gör helt egna val för mitt liv. Jag hänger samman med det som är mer än jag själv. Mina beslut beror också på hur det är runt mig, både rent fysiskt och hur jag blir bemött. Det betyder ändå inte att jag kan svära mig fri från mitt eget ansvar i livet. Just eftersom vi hänger samman påverkar också jag både min fysiska omgivning och allt levande runt mig. Min kropp är mitt hem och den är i sitt hem i samspel med det levande omkring den/mig.

Som levande varelser är vår ”naturliga” miljö naturen, vi är natur. Det är del av förklaringen till att vi som varelser mår så bra av naturkontakt, att det också läker oss. Detta är ett så viktigt samspel för oss som varelser (och andra varelser) att vi, när vi fattar beslut för vårt sätt att leva som leder oss allt längre ifrån vår naturliga miljö, riskerar vi att bli sjuka i ”naturbrist”. Vi är helt beroende av det gröna – vi kan inte andas utan växternas processer som skapar syre. Vi är helt beroende av det blå – vi kan inte leva utan vatten. Tillsammans med träden frigörs ämnen som stärker vårt immunförsvar och tillsammans med jordens bakterier sker detsamma.

Med dessa resonemang och förra inläggets övningar ”i kroppen” går vi vidare till ytterligare inspiration för känsla av sammanhang i kropp och sinne.

Beroende av hur du bor och hur omgivningen är där du håller till om dagarna finns det olika förutsättningar för naturkontakt för just dig. Som individer har vi också olika vana vid att vara i natur. Det finns några basala tips att fortsätta förra inläggets träningsmoment med.

  • Gå ut en stund varje dag under dagens ljusa timmar. Precis när du kommer utanför dörren – Ta andetag som känns bra och sträck på dig.
  • Öppna dina sinnen ett i taget när du är ute ”din stund” och utan att döma eller bedöma, notera:
    Vad ser du? – se i olika perspektiv – titta upp, titta långt bort och titta nära.
    Vad hör du? – ibland behöver man blunda för att höra bättre.
    Vad finns för doft/lukt?
  • Sök upp en omgivning, nära där du står när du kommit ut, som är lite kuperad eller i alla fall innehåller lite olika höjdskillnader. (Om det inte finns kullar eller andra ojämnheter i terräng kan det i alla fall finnas t ex trottoarkanter, stenar som markerar gränser etc.) Gå en stund där och notera:
    Hur förändras din hållning och ditt sätt att gå när du går på ojämn mark?
    Hur känns det i kroppen när du går i ojämnheterna?
    Hur känns det emotionellt när du gör dig uppmärksam på det du gör och det som händer dig? Obs! utan att bedöma! 😊
  • Sök upp ett träd, en buske. Om det är lite brist på natur kanske det i alla fall finns någon liten växt eller ogräs du kan söka upp.
    Känn – lägg handen på barken, bladet. Notera hur handen möter barken, hur det känns för handen och hur barken känns. Ta tid på dig att uppleva skillnaden.
    Hur doftar trädet, busken, växten?
  • När du nu är vid trädet, luta dig emot det och notera din andning. Utan att döma, andas lagom djupa, avslappnade andetag. Släpp kontakten med händerna och håll samtidigt andan. Andas igen när du åter tar fysisk kontakt med trädet. – precis så viktigt är vår kontakt!

Ovanstående moment kan göras kort eller lång tid. Kanske har du 10 minuter eller en halvtimme – kom ihåg att det handlar om att ta kontakt och lära känna dig, dina sinnen och din omgivning. Det är ingen prestation! Ibland kan det väckas starka känslor när man gör sig uppmärksam i sina sinnen – går inåt sin egen kropp. Låt dessa känslor finnas, utan att döma. Blir du för överväldigad – vänd åter uppmärksamheten ut till din omgivning. Träden, bilarna, ljuden utanför dig. Andas utan att manipulera andningen, precis i din vanliga takt, utan att tänka. Låt känslorna lägga sig på plats igen. Nästa gång du testar kanske du är i ett annat läge. Eller du kanske vill hålla ut lite till, nyfiken undersöka det som händer och lära känna dig själv lite ytterligare.

Viktigast – lägg till omtanke och vänlighet till dig själv!

Så fint att du läst ända hit. Jag hoppas att du kan glädjas och njuta av övningsmomenten.

Till nästa gång! / Eva