Naturen är fantastisk på att inspirera!
Ute i trädgården med fötterna i daggvått gräs och på förmiddagspromenad med hunden stiger plötsligt sista delen av Sommarkrönikan fram. Ett avslut.
Sommaren har ett märkligt sätt att varje år överraska. I maj med all kraft som stiger både i grönska och förväntan. Högsommaren i sin prakt som nästan kastar sig över mig, tränger sig på och väller fram, förvånar med styrka. Och nu – när augusti slår över i september och sommaren utan att jag har lagt märke till det sakta liksom har tonat ned och öppnat för svalare luft, morgondimma och busiga regnskurar som hastigt drar förbi. Utan att reflektera mer över det har jag automatiskt stängt alltfler av stugans dygnet-runt-öppna fönster och nu – är det enda som står öppet det vid sängen. Små pustarna av frisk luft gör gott när jag vaknar. 😊
Jag minns när barnen var små och jag plötsligt hittade en hög med badkläder och skrynkliga handdukar innanför radhusets altandörr. Där hade den legat sedan sommarens sista bad. Inte visste vi när det skulle bli. Går och tittar nu – och nog ligger en baddräkt i en hastigt ihoprullad handduk där i hyllan i badrummet . . .
Sakta träder den in – mild höstkänsla. Jag stänger dörrarna och sätter på en tröja när jag sitter med kaffekoppen vid dammen på morgonen. Tröjan åker av och på vartefter solen tittar fram. Den värmer forfarande och himlen är klarblå, en djupare färg än julis ljusa, lätta. På eftermiddagen minner solens allt snedare strålar om tiden som kommer, färgerna och mörkret. Jag gillar hösten. Hösten är naturens vår. Jag trivs. Letade fram pannlampan häromdagen när jag skulle stänga till hönsen och i veckan var det första gången på länge som jag tände ljus när jag åt middag.
Varje årstid har liksom sitt. Både det som gäller krav, ”måsten”, förväntningar, aktivitet och vila. Liksom hur naturen bjuder sig till mig och oss alla. Jag gillar dock egentligen inte längre mörkret om hösten. Mamma sa ofta redan vid midsommar att ”nu vänder det – nu går vi mot mörkare tider igen!”. Känner mig glad att jag inte är där att jag vare sig säger eller känner så. Men jag förstår något av det hon pratade om. November Är mörk och känns lång. Men efter november kommer december med tradition och nya förväntningar. Varje år! Fast jag är mer än vuxen vet jag att när vi är där är det lika trevligt som alla andra år.
Varje årstid har sitt och nu när sommaren öppnar för höst – stänger jag – och öppnar för värme och mys! 😊
Liksom sommaren går mot sitt avslut så avslutas här också Sommarkrönika och – det kommer nya inlägg i bloggen! Så du som vill – välkommen att fortsätta följa!
Värme i sensommaren / Eva