Bänken under mina skinkor, lite kall och hård och samtidigt – lyfter ansiktet upp – mot kvällens sista solstrålar. Kinderna nås av dem, värms av dem. Ögonen följer solstrålarnas väg – de lyser upp nyutsprunget gräs, grönt, blankt, nästan självlysande i motljuset. Vår! &#8211...