Textil

Det var en gång en prinsessa i ett land långt långt härifrån. Det kallades Kina.

En tidig morgon, när prinsessan vaknade, ropade älvorna ute i trädgården att hon skulle komma ut till dem för att dansa i det härliga daggvåta gräset.

Älvorna hälsade henne när hon steg ut på den vida terrassen. Hennes blick följde horisontens kontur och gled vidare över gräs och buskar. Solljuset glittrade i daggen och värmde hennes kinder. Plötsligt blänkte något till! Något alldeles särskilt! Prinsessan närmade sig försiktigt. Hennes bara fötter nätt och jämt snuddade vid marken när hon gled fram mot…ja, vad var det hon hade sett…? Det som skimrade så vackert i buskens grenverk. En ädelsten…? När hon kom närmare såg hon att det blänkte av glimmande trådar och… en puppa. Hon hade upptäckt en silkesfjärils puppa!

Så berättas det i sagan om sidenets uppkomst.

Sidenet har en lång och brokig historia som spänner över handplockning och upprullning av puppor, rövare på karavanvägar, skeppslaster och pirater fram till idag när sidenet odlas fram i industrier och där vildsilket har en särskild ställning.

Siden, silke är ett spännande material. Tyget kan ges så olika kvalitet! Allt från det skiraste, tunnaste till grovt och stadigt, likt säckväv. Det har också vida egenskaper. Bland annat, tar sidenet upp 30% av sin egen vikt i fukt utan att kännas vått.

Varje puppa kan innehålla upp till 8 km silkestråd! De domesticerade silkesmaskarna ligger på stora hyllbänkar och blir matade med mullbärsblad. Det finns särskilt uppställda platser för pupporna och innan fjärilen bryter sig ut ur dem rullas silkestråden upp, för att bli så hel som möjligt.

Vildsilke innebär att fjärilen i puppan blir fullgången, bryter sig ur den och flyger sin väg. Puppan tas sedan om hand, silketråden rullas upp, skarvas och vävs till tyg. Där kan synas små ”noppor” i tyget efter sammanlänkningen av tråden, som ju behöver skarvas där den gått av när puppan brustit.

Jag är oerhört fascinerad av fjärilar, särskilt spinnare och just silkespinnare, som ju är ett slags ”nyttodjur” för oss människor. Fjärilen har fyra (4) stadier under sin levnad! Ägg, mask, puppa och fjäril. På ett symboliskt plan tänker jag att det är som ett människoliv. Vi genomgår under vår levnad flera förändringar och blir fjäril igen och igen…

Det som ligger mig extra varmt om hjärtat är att när processen inte avbryts, får silkesfjärilen bryta sig ur sin puppa och verkligen bli fjäril! Och vi har ändå nytta av arbetet den utfört i spinnandet av sin puppa – Vildsilke – Tussah-silke.

Från Vildsilket – Tussah-silket har också min ateljé fått sitt namn: Ateljé Tussah.


Mitt textila arbete är nu egentligen bara det att måla på siden. Jag gör sjalar, kravatter, bröstficksnäsdukar och beställningar.

Allt arbete sker för hand och i helsiden/silke. Från vit metervara skär jag till önskad storlek, penselmålar, fixerar och fållar sedan med sysilke!.

Färdiga arbeten finns för försäljning i ateljén, via nätet: e-post: atelje@forhalsa.se
och nu våren 2016 också på Kingswood i Ekerö Centrum.

En beskrivning av hur det går till:

Ett stycke tyg spänns upp i en ram. Beroende på vilken effekt jag vill ha är tyget torrt eller vått. Oftast målar jag med pensel. Nu håller jag på med experiment med att doppa och vrida och leka på det sättet! Jag tycker om att låta färgerna flyta och skimra i olika pigmenttäta områden.

Ingen sjal är helt jämn i färgen. Det är ett av det vackra för mig.

En härlig effekt, som jag använt både till sjalar och till föreställande motiv, t ex vattenfall, är att lägga salt på olika sätt på sjalen innan färgen torkat. Jag bestämmer lite över effekten, med hur saltet faller, men det har också en ”egen vilja” och går inte helt att styra.

Sjalarna får torka i ramen och fixeras sedan i ånga i ca 2 timmar. Fållar gör jag för hand med sysilke. För mig är det viktigt att, så långt möjligt, genomgående arbeta i samma material för att få mest gedigen färdig produkt. 

Eventuell överskottsfärg sköljer jag ur i vatten med lite ättika i. Ett enkelt sätt att, till en del, skydda din sjals färg från att bli ”urtvättad” är att ta för vana att ha lite ättika i sköljvattnet när du tvättat upp sjalen.

Strykning gör jag på ganska hög värme och när sjalen är riktigt fuktig. Gärna innan den hunnit torka från tvätten!

Färdig glänsande, värmande, sval och len sidensjal!