Blicken vandrar upp över tallarnas ståtliga stammar, landar mjukt in i det blå högt däruppe. Vita dunmoln slingrar sig genom det blå som busiga kattungar i jakt på varandra. Höstens dofter stiger från mossa och Skvattram. Lägger mig på knä, låter huden möta blåbärsris, lingon och mju...

Naturen är fantastisk på att inspirera! Ute i trädgården med fötterna i daggvått gräs och på förmiddagspromenad med hunden stiger plötsligt sista delen av Sommarkrönikan fram. Ett avslut. Sommaren har ett märkligt sätt att varje år överraska. I maj med all kraft som stiger både i gr�...

Inne i hallonsnåren, i händernas varsamma möte med bären och skogens tystnad liksom dånande i öronen mellan vindpustarnas rörelse i asplöven, börjar jag tänka på familj. Tankarna vandrar till mina erfarenheter av att vara kärnfamilj – mamma, pappa och två systrar. Vandrar vidare till ...

Lukten av moppeavgaser sticker i näsan och ljudet av rusande motorer gör det nästan omöjligt att höra vad man säger. Men – vad gör det egentligen – vi tittar på varandra, jag, Liz och Pia, ser varandras stora leenden, fnissar – känner kamratskapen och pirrig förväntan. Samti...

En eller kanske två somrar före den när jag satt bakpå en gul Panter och höll armarna om en tonårspojke. Då, när vi var och fiskade kräftor i Rudan . . .   Jag fryser till lite. Cykelstyret känns kallt mot händerna. Vinden svalkar, trots att det är sommar kvar i luften. Lite nervöst k�...

Jag lovade i förra delen att du skulle få höra om vintern i sommarstugan. Men just nu, i den här tiden, när bad och sol väcker helt andra minnen så ber jag dig ha tålamod och vänta ännu en liten stund på den berättelsen. När jag var barn var sommarloven oändliga. Dagarna fylldes av bad...

När jag var liten fanns det genomskinliga rör som satt fast i en röd trä-ställning med vita markeringar. Man kunde spara enkronor i det och se hur kassan växte. Jag minns särskilt när min veckopeng var två kronor och jag kunde bestämma att köpa en Puckstång vanilj (50 öre!), några kolo...

Dagen börjar som så många andra dagar, med datorn i knäet och djuren bredvid. Jag har vid flera tillfällen skrattande sagt att jag nog inte har så mycket ”rutiner”. . . Jodå – nog har jag rutiner alltid!  Eller vi ska jag säga. Djuren berättar kraftfullt om jag lyckats missa någ...

Långa skuggor ritar mönster i mossan. Ögat följer solens skarpa och samtidigt diffusa väg över landskapet. Ljus möter mörker. Dit solens strålar inte längre når, smälter figurer samman. Belysta, träder vita former fram. Blicken fångas av de blänkande bladen, förvillande silversken. &...

Alma Matilda, min mormors mamma, föddes 1858, samma år som Selma Lagerlöf och Kata Dahlström. Två starka framgångsrika kvinnor som var och en på sina skilda sätt, stred för kvinnors rättigheter i en tid när kvinnor inte räknades som fullvärdiga medborgare i landet. Vi var inte ens myndi...