En eller kanske två somrar före den när jag satt bakpå en gul Panter och höll armarna om en tonårspojke. Då, när vi var och fiskade kräftor i Rudan . . .   Jag fryser till lite. Cykelstyret känns kallt mot händerna. Vinden svalkar, trots att det är sommar kvar i luften. Lite nervöst k�...

Jag lovade i förra delen att du skulle få höra om vintern i sommarstugan. Men just nu, i den här tiden, när bad och sol väcker helt andra minnen så ber jag dig ha tålamod och vänta ännu en liten stund på den berättelsen. När jag var barn var sommarloven oändliga. Dagarna fylldes av bad...

När jag var liten fanns det genomskinliga rör som satt fast i en röd trä-ställning med vita markeringar. Man kunde spara enkronor i det och se hur kassan växte. Jag minns särskilt när min veckopeng var två kronor och jag kunde bestämma att köpa en Puckstång vanilj (50 öre!), några kolo...

Dagen börjar som så många andra dagar, med datorn i knäet och djuren bredvid. Jag har vid flera tillfällen skrattande sagt att jag nog inte har så mycket ”rutiner”. . . Jodå – nog har jag rutiner alltid!  Eller vi ska jag säga. Djuren berättar kraftfullt om jag lyckats missa någ...

Långa skuggor ritar mönster i mossan. Ögat följer solens skarpa och samtidigt diffusa väg över landskapet. Ljus möter mörker. Dit solens strålar inte längre når, smälter figurer samman. Belysta, träder vita former fram. Blicken fångas av de blänkande bladen, förvillande silversken. &...

Alma Matilda, min mormors mamma, föddes 1858, samma år som Selma Lagerlöf och Kata Dahlström. Två starka framgångsrika kvinnor som var och en på sina skilda sätt, stred för kvinnors rättigheter i en tid när kvinnor inte räknades som fullvärdiga medborgare i landet. Vi var inte ens myndi...

Jag skriver en bok. Bara att säga ut att jag faktiskt gör det, riskerar misslyckandet. Tänk om jag inte kommer i land med skrivandet. Tänk om ingen vill läsa. Vad lägger det egentligen till – det jag har att säga?  Det jag skriver om, har många före mig redan skrivit om, så vad kan jag ...

Margareta Melins dikt får vara vår inspiration också detta inlägg”Kära min kropp. . .Du är det instrument jag fått att uttrycka mig med och vårdasom en vän. . .” Vi människor har utvecklats som fantastiska varelser med förmåga att känna signaler både inifrån, i kropp och emotioner...

Margareta Melins dikt som var med förra inlägget börjar: ”Kära min kroppDu är huset som jag bor i, mitt hem här på jorden. . .” Så viktigt – vi lever i våra kroppar. De minns vår historia. Samtidigt lever kroppen/vi också i en omgivning som vi hela tiden samspelar med. En omgivning ...

Kära min kroppDu är huset som jag bor i, mitt hem här på jorden.Du är det instrument jag fått att uttrycka mig med och vårda som en vän.Glädjen vissnar, livet fly när man håller fast och tvingar kvar.Släppa greppet, låta gå, är att mista livet och vinna det.              ...