Svagt, svagt morgonljus silar in genom fönstret, kittlar ögonfransarna, smiter in under ögonlocken, lockar dem att öppna sig – vill att jag ska ta till mig dagen. Kroppen tung av sömn. Drömbilder – i glappet mellan sömn och vakenhet – fladdrande färgrika silkesfragment, fö...

Ibland är jag rädd för att släppa människor för nära. För långt in i min egen sfär. Dit där jag känner mig liten. Dit där också min stolthet och styrka bor. Dit där jag blir sårbar – för tänkt om . . . tänk om du, som jag släpper in – inte tycker om mig […]...

Mitt i tiden mellan sommar och höst har jag tappat styrfart. Sysslor ramlar över mig, omkring mig och ligger radade i listor på bordet. Tar tag i praktiska saker, roligt! – bockar av på listan och – i nästa stund övermannar röran mig igen. Känns det igen? Suckar och bestämmer mi...

Myggnätet fladdrar i den lätta brisen. Dörren står öppen. Fåglarnas sång når in i köket. Tryggt bakgrundssus från löven i juligrön fruktträdslund. Lugn. Hunden suckar under bordet, sover.  Värmen, solen, skuggans milda svalka, kaffet som kallnat i muggen – Sommar. Åter i bokens...

Svalka mot fötternas hud. Öronen möts av gräsets prassel. Solvarmt, skuggsvalt. Morgonens dofter når näsborrarna. Tar in. Vilar i sinnen. Fågelkvitter och stillhet fyller bröstet. Tacksam. Samtidigt – Brottas med gårdagens känsla. Som att vara i grässtråets yttersta spets, vingland...

Trollringen                            När jag gick och tänkte på ingenting                           kom där ett troll med en silverring.                           Ser jag genom […]...

Sätets rygg stödjer nacken, gungande rörelser vaggar huvudet, sövande. Blicken fladdrar med tågets framfart. Ögonen fläktar tillbaka, väl fokus fastnat på något. Tågvagnen liksom suckar och sömnigheten går som vågor i kroppen. Ögonlocken tunga, tankarna vandrar. Hunden sover vid fött...

Bänken under mina skinkor, lite kall och hård och samtidigt – lyfter ansiktet upp – mot kvällens sista solstrålar. Kinderna nås av dem, värms av dem. Ögonen följer solstrålarnas väg – de lyser upp nyutsprunget gräs, grönt, blankt, nästan självlysande i motljuset. Vår! &#8211...

Lite kalla dofter når min näsa, vinden kyler min kind. Fågelkvitter fyller mina öron och ögonen dras som magneter till alldeles nya blåsippor. Lätt ihopslagna för moln och duggregn. Jag böjer mig ned för att möta dem och hunden kommer nyfiket och snosar med sin underbara vackra, mjuka nos...

Igår återupptäckte jag något om mig själv! Kanske känner du igen dig? – Du vet det där när du börjar något med liv och lust som sedan nästan utan att du märker det glider över och blir prestation . . . och hur du/jag behöver följa tråden tillbaka till källan för att åter hitta d...