Dagen börjar som så många andra dagar, med datorn i knäet och djuren bredvid. Jag har vid flera tillfällen skrattande sagt att jag nog inte har så mycket ”rutiner”. . . Jodå – nog har jag rutiner alltid!  Eller vi ska jag säga. Djuren berättar kraftfullt om jag lyckats missa någ...

Långa skuggor ritar mönster i mossan. Ögat följer solens skarpa och samtidigt diffusa väg över landskapet. Ljus möter mörker. Dit solens strålar inte längre når, smälter figurer samman. Belysta, träder vita former fram. Blicken fångas av de blänkande bladen, förvillande silversken. &...

Alma Matilda, min mormors mamma, föddes 1858, samma år som Selma Lagerlöf och Kata Dahlström. Två starka framgångsrika kvinnor som var och en på sina skilda sätt, stred för kvinnors rättigheter i en tid när kvinnor inte räknades som fullvärdiga medborgare i landet. Vi var inte ens myndi...

Jag skriver en bok. Bara att säga ut att jag faktiskt gör det, riskerar misslyckandet. Tänk om jag inte kommer i land med skrivandet. Tänk om ingen vill läsa. Vad lägger det egentligen till – det jag har att säga?  Det jag skriver om, har många före mig redan skrivit om, så vad kan jag ...

Margareta Melins dikt får vara vår inspiration också detta inlägg”Kära min kropp. . .Du är det instrument jag fått att uttrycka mig med och vårdasom en vän. . .” Vi människor har utvecklats som fantastiska varelser med förmåga att känna signaler både inifrån, i kropp och emotioner...

Margareta Melins dikt som var med förra inlägget börjar: ”Kära min kroppDu är huset som jag bor i, mitt hem här på jorden. . .” Så viktigt – vi lever i våra kroppar. De minns vår historia. Samtidigt lever kroppen/vi också i en omgivning som vi hela tiden samspelar med. En omgivning ...

Kära min kroppDu är huset som jag bor i, mitt hem här på jorden.Du är det instrument jag fått att uttrycka mig med och vårda som en vän.Glädjen vissnar, livet fly när man håller fast och tvingar kvar.Släppa greppet, låta gå, är att mista livet och vinna det.              ...

Svagt, svagt morgonljus silar in genom fönstret, kittlar ögonfransarna, smiter in under ögonlocken, lockar dem att öppna sig – vill att jag ska ta till mig dagen. Kroppen tung av sömn. Drömbilder – i glappet mellan sömn och vakenhet – fladdrande färgrika silkesfragment, fö...

Ibland är jag rädd för att släppa människor för nära. För långt in i min egen sfär. Dit där jag känner mig liten. Dit där också min stolthet och styrka bor. Dit där jag blir sårbar – för tänkt om . . . tänk om du, som jag släpper in – inte tycker om mig […]...

Mitt i tiden mellan sommar och höst har jag tappat styrfart. Sysslor ramlar över mig, omkring mig och ligger radade i listor på bordet. Tar tag i praktiska saker, roligt! – bockar av på listan och – i nästa stund övermannar röran mig igen. Känns det igen? Suckar och bestämmer mi...